De manövrerar i ett system som ibland inte är optimalt inrättat och förtjänar erkännande och uppskattning för sina insatser.
Kritik mot transporter för specialundervisning och Valys, tjänsten för resenärer med rörelsehinder, är verkligen ett mycket diskuterat ämne i Nederländerna. Det förekommer ofta klagomål på punktligheten och tillförlitligheten hos dessa transportformer. För familjer och individer som är beroende av dessa tjänster kan detta orsaka mycket stress och besvär.
satsning
Användningen av taxichaufförer för specialtransporter som studentskjuts och Valys tjänster väcker en rad etiska och praktiska frågor. Det beror på olika faktorer om det är ansvarsfullt att låta taxichaufförer utföra den här typen av arbete. Taxichaufförer är proffs när det kommer till transporter. De är bekanta med vägar, regler och logistik. Taxibilar är i allmänhet lättillgängliga och kan användas flexibelt, så i många fall är de idealiska för denna transport.
Det finns dock uppmärksamhetspunkter. Målgruppen för den här typen av transporter kan ha särskilda behov som ligger utanför en vanlig taxichaufförs kompetens, såsom medicinska eller beteendemässiga utmaningar. Om taxichaufförer erbjuder dessa tjänster kan de behöva genomgå ytterligare utbildning för att hantera dessa gruppers specifika behov.
medium
Berättelser om barn som får vänta länge eller om personer med rörelsehinder som i onödan tvingas stanna hemma är känsloladdade och väcker därför uppmärksamhet. Denna typ av transporter finansieras ofta med offentliga medel, vilket innebär att det finns ett allmänintresse av att de ska fungera. Misslyckande i tjänsteleveransen ses snabbt som ett misslyckande för offentliga institutioner, och det är nyhetsvärde.
Det är viktigt att notera att trots dessa utmaningar gör många taxichaufförer sitt yttersta för att ge bästa möjliga service.
När det går fel är det lätt för allmänheten och media att utse någon att skylla på, till exempel trafikföretag eller kommuner. Detta förenklar komplexa problem, men gör dem också lättare för allmänheten. Den här typen av ämnen kan också spelas upp politiskt, till exempel som bevis på misslyckad politik eller som ett sätt att förespråka vissa förändringar. Sist men inte minst, negativa historier väcker ofta mer uppmärksamhet än positiva. I ett medielandskap där klick och tittarsiffror har stor betydelse kan den här typen av berättelser få prioritet framför andra nyheter.
Regeringar, under press från budgetrestriktioner, kan frestas att välja det billigaste alternativet utan att ta tillräcklig hänsyn till tjänsternas kvalitet. Detta stimulerar fenomenet underregistrering.
Problemen kring transporter inom specialundervisningen och för personer med rörelsehinder är delvis relaterade till budgetbegränsningar och den så kallade ”race to the bottom” i de senaste årens anbudsprocesser. Alla pratar om det och det fortsätter och fortsätter. Medan den botten länge är nådd.
I många fall ställs kommuner och andra statliga myndigheter inför begränsade budgetar. Detta kan leda till kostnadsbesparingar som sätter press på kvaliteten på tjänsterna. När mindre pengar är tillgängliga kan saker som korrekt fordonsersättning, förarutbildning och adekvat planering äventyras.
anbud
Taxibolag kan ibland underbjuda i ett försök att vinna ett kontrakt. Detta kan leda till en ond cirkel där företag känner sig tvingade att sänka priserna för att förbli konkurrenskraftiga, vilket i slutändan äventyrar kvaliteten på tjänsten. I sådana fall kan förare vara under press att genomföra fler resor på kortare tid, eller så kan företag spara på viktiga saker som underhåll och utbildning.
En av lösningarna kan vara att inte automatiskt välja det billigaste alternativet vid anbudsgivning. Ett klassificeringssystem kan användas som tar hänsyn till flera faktorer, såsom pris, erfarenhet, flottans kvalitet och förarutbildningsprogram. Vissa länder och kommuner experimenterar med så kallad "Best Value Procurement" som inte bara fokuserar på pris utan på det bästa värdet för samhället.
Att utesluta det lägsta anbudet är ett alternativ, men detta bör övervägas noggrant. Det kan leda till högre priser utan att garantera bättre kvalitet. Ett bättre tillvägagångssätt kan vara att sätta minimistandarder inom områden som förarutbildning, fordonsunderhåll och kundservice för att säkerställa att alla registreringar uppfyller vissa grundläggande krav.
Om taxichaufförer erbjuder dessa tjänster kan de behöva genomgå ytterligare utbildning för att hantera dessa gruppers specifika behov. Föräldrar och vårdgivare har en naturlig oro för säkerheten och välmåendet för sina barn eller de människor de bryr sig om. De kan därför ställa höga krav på service, vilket är förståeligt, men ibland kan dessa förväntningar vara utom räckhåll för vad en vanlig taxichaufför kan erbjuda.
rekommendationer
En del av problemet kan ligga i otydlig kommunikation om exakt vilka förväntningar som finns på båda sidor. Om till exempel föräldrar och vårdgivare förväntar sig att taxichauffören ska hjälpa till med att komma in och ut eller bära väskor, och det inte är klart i förväg, kan problem uppstå.
I vissa fall är specifika servicenivåer avtalsenliga mellan trafikföretaget och kommunen eller annan uppdragsgivare. I så fall är det rimligt att föräldrar och vårdnadshavare har höga förväntningar, eftersom tjänsteleverantören har förbundit sig till en viss standard.
Kort sagt, medan taxiföretagen spelar en roll i underregistreringsproblemet, ligger lösningen i ett mer samordnat arbetssätt där både regeringar och transportföretag fokuserar på hållbar kvalitet och tillförlitlighet utöver pris.
