Amsterdam vill förändra taxivärlden så att förarna tjänar mer själva. Lokala initiativ måste ge en motvikt till internationella jättar, enligt vissa rådsmedlemmar.
Kommunstyrelsen och kommunalrådet Sofyan Mbarki (PVDA) tittar på en omstrukturering av taxisektorn i Amsterdam, inspirerad av modellen för taxikooperativ som tillämpas i New York. Denna plan föreslås som ett svar på de utmaningar som dagens plattformsekonomi står inför, där balansen mellan anställdas intressen och stora företags vinster verkar vara i obalans. Kyrkan går investera i ett kooperativ där anställda kan inrätta sin egen taxitjänst.
Amsterdamrådet, som leds av Alderman for Economic Affairs, har tillkännagett ambitiösa planer för att stimulera den lokala ekonomin med en budget på 23 miljoner euro. Amsterdams taxichaufförer skulle, precis som sina New York-kollegor, ha möjlighet att bli direktörer och aktieägare i sitt eget kooperativ. Denna idé har dock ingen resonans eller förståelse bland vissa inom lokalsamhället, som t.ex Walter Ploos van Amstel, som belyser existensen av det nuvarande kooperativet, TCA, och ifrågasätter nyttan och finansieringen av en ny, jämförbar struktur.
"Det är en överraskande nyhet. De TaxiCentrale Amsterdams (TCA) är Amsterdams största taxikooperativ med 800+ medlemmar, en intern styrelse med aktiva taxichaufförer, som har övervunnit coronaåren med stort engagemang. Mer än 90 % av taxiintäkterna genereras av chaufförerna själva. Så vad mer behövs? Varför skulle kommunen vilja ingripa på taximarknaden genom att subventionera en konkurrent till de befintliga lokala taxikooperativen? Det nämns inte någonstans i taxipolicyn”, säger Walther Ploos van Amstel.
"Om du betalar trettio euro för en Uber-resa går tio euro av det till Saudiarabien, Morgan Stanley och andra Uber-aktieägare. Uber tar ut dessa tio euro från staden. Det är en tredjedel av taxichaufförens omsättning, som gör jobbet , finansierar bilen och sköter papper, försäkringar, underhåll, kurser och de ibland jobbiga kunderna."
Utöver taxisektorn vill rådet främja kooperativa företag inom ett brett spektrum av sektorer. PvdA, GroenLinks och D66 vill locka mer makt till lokala entreprenörer. Teun Gautier, knuten till Coop menar, ser taxisatsningen som en utgångspunkt för en bredare rörelse mot kooperativt ägande inom olika områden, inklusive budtjänster och boende.
Gautier, en gång direktör för Groene Amsterdammer, betonar fördelarna med kooperativ, såsom större kontroll och värdebevarande inom lokalsamhället, i motsats till den nuvarande trenden med inkomster till utländska investerare. Han försvarar principen att kooperativ verkar till förmån för sina medlemmar och inte i första hand för vinst, en princip som även tillämpas på sociala institutioner som fotbollsklubbar.
Kravet på kooperativ är inte bara en ekonomisk fråga utan också en fråga om dataägande och integritet, ett växande problem bland konsumenter. I linje med denna vision vill MeentCoop återta kontrollen över data och skicka en stark signal till plattformsekonomin, som de anser bidrar för lite till den lokala ekonomin.
Frågan om kommunen ska engagera sig i sådana ekonomiska satsningar förblir en diskussionsfråga i samhällsdebatten.
Kravet på kooperativ är inte bara en ekonomisk fråga utan också en fråga om dataägande och integritet, ett växande problem bland konsumenter.
Nej, Amsterdam själv kommer inte att bli en riskkapitalist som kommer in på taximarknaden. Diskussionen om statlig inblandning i bildandet av kooperativ med skattebetalarnas pengar är en komplex och ibland kontroversiell fråga. Kritiker anser att regeringen inte bör blanda sig i marknadssektorer där kooperativa strukturer redan finns, såsom Taxicentrale Amsterdam (TCA). De hävdar att det inte bara är onödigt att använda skattebetalarnas pengar för att skapa en konkurrent för befintliga kooperativ, utan också kan skapa orättvis konkurrens.
förordningar
Regeringen ses ofta som ett reglerande och underlättande organ som ska säkerställa lika villkor för företagen och inte som en marknadsaktör. Att etablera ett kooperativ med offentliga medel kan väcka frågor om regeringens roll och rättvisan i dess ingripanden på den fria marknaden. Vissa experter hävdar att sådana åtgärder kan snedvrida konkurrensen och påverka marknadskrafterna, vilket gör att befintliga företag som verkar utan subventioner missgynnas.
Dessutom kan inrättandet av ett statligt stödet kooperativ leda till en felaktig allokering av resurser, eftersom dessa resurser även kan användas för andra trängande urbana behov, såsom utbildning eller infrastruktur. Enligt vissa skulle skattebetalarnas pengar bättre kunna användas för att förbättra det allmänna företagsklimatet genom att till exempel minska regelverk, ge lån eller garantier till nystartade företag eller förbättra stadens digitala infrastruktur.
Slutligen kan betoningen på att använda skattebetalarnas medel för sådana initiativ också förändra uppfattningen om statligt ansvar. Det kan leda till en situation där regeringen ses behöva lösa problem som kanske kan hanteras bättre av den privata sektorn, vilket kan leda till ett större beroende av statliga ingripanden och mindre entreprenöriella initiativ.
