Försäkringsbolagen har traditionellt arbetat efter principen om solidaritet och riskspridning.
Nederländerna är känt för sin omfattande cykelkultur. Faktum är att en fjärdedel av alla resor i landet sker på cykel. Men i takt med att cykelanvändningen ökar, finns det också en växande oro för cykelstölder, särskilt för dyra modeller som e-cyklar och speed pedelecs. Denna trend har skakat om försäkringsmarknaden, men frågor har väckts om hur försäkringsbolagen prissätter sina försäkringar.
Trenden för försäkringsgivare att använda segmenteringstekniker för att fastställa försäkringspremier härrör från förmågan att bearbeta stora mängder data. Dessa dataanalysmetoder gör det möjligt för dem att identifiera mönster och därmed upprätta riskprofiler.
I praktiken betyder detta att om någon bor i ett område med en hög andel cykelstölder, kommer deras premie sannolikt att vara högre än någon i ett område med lägre risk. Men detta väcker etiska frågor. Är det rättvist att någon som bor i ett riskområde – ofta inte efter eget val, utan på grund av socioekonomiska omständigheter – måste betala mer för samma skydd?
riskspridning
Försäkringsbolagen har traditionellt verkat utifrån principen om solidaritet och riskspridning: alla betalar lite så att några få kan få ersättning i nödsituationer. Modern teknik och dataanalys har dock gjort segmentering möjlig. Med hjälp av dessa tekniker beräknar försäkringsgivare nu premier baserat på individuella risker, såsom försäkringstagarens hemvist.
I regioner med högre andel stöld och brott kan cykelägare betala upp till 50 % mer för samma stöld- och skadeförsäkring än i andra områden. Detta tillvägagångssätt verkar motsäga den traditionella idén om solidaritet bakom försäkringar.
Med cyklar som kostar mellan $2000 9000 och $XNUMX XNUMX är det ingen överraskning att många känner ett behov av att försäkra sig mot stöld och skada. Dessa höga priser har gjort egendomsskador och stöldförsäkringar alltmer populära, vilket innebär att mycket pengar står på spel för både försäkringsgivare och cykelägare.
Vissa försäkringsbolag har funnit att vissa cyklar, såsom speed pedelecs, helt enkelt är för riskabla att försäkra. De anses vara för dyra, med ett ogynnsamt förhållande mellan premieinkomst och potentiella utbetalningar.
Denna situation kompliceras ytterligare av förändringar i konsumentbeteende. En studie från ministeriet för infrastruktur och vattenförvaltning visar att många med rätt motivation är beredda att ersätta korta bilresor med cykelresor. Det kan leda till en ytterligare ökning av cykelanvändningen, vilket i sin tur kan leda till fler stölder och därmed ökad efterfrågan på försäkringar.
"Kort åktur? Det är så cyklat!”
De kampanjer Att uppmuntra cykling för korta resor har en dubbel effekt. Å ena sidan kan det leda till ett hälsosammare och miljövänligare samhälle, men å andra sidan kan det öka riskerna för cykelstölder. Om fler tar cyklar för korta turer innebär det fler cyklar parkerade på offentliga platser, vilket kan ge fler möjligheter för tjuvar.
Med tanke på de utmaningar och farhågor som nämnts, undrar man om det finns alternativa försäkringsmodeller som kan tjäna både konsumenternas och försäkringsgivarnas behov. Kollektiva försäkringar eller samhällsbaserade initiativ kan erbjuda en lösning, där grupper av människor arbetar tillsammans för att försäkra sig mot stöld eller skada.
