Svaret på en bussförarbrist verkar vara en lösning som väcker fler frågor än den svarar.
Vid en första anblick framstår användningen av coacher som en pragmatisk lösning, men ytterligare undersökningar avslöjar etiska och praktiska frågor. Är det till exempel lämpligt att transportera barn som behöver extra vård med buss? Detta väcker frågor om kvaliteten på vård och uppmärksamhet dessa barn får under sin resa till skolan.
I en tid då taxisektorn drabbas hårt verkar kommunerna ha hittat ett universalmedel för att lösa det akuta problemet med studenttransporter: bussar. Politiker bestämmer sig alltför lätt för att transportera grundskoleelever med buss, istället för de vanliga taxibussarna. Men löser detta verkligen problemet, eller avslöjar det bara latenta brister i upphandlingsförfaranden och politiska överväganden?
implikationer
De juridiska konsekvenserna är inte heller försumbara. Kommuner som väljer okonventionella lösningar kan komma att ställas inför rättsliga utmaningar i framtiden. Om anbud vinners på grundval av ouppnåeliga löften kan det leda till rättegångar som kan skada förtroendet för den offentliga förvaltningen. Dessutom är det legitimt för förlorande parter i ett anbud att kritiskt övervaka och hänvisa till vinnarna. ”Utmärkelsen bedömdes orättvist och de vinnande organisationerna lämnade ett orealistiskt bud. Att det nu råder personalbrist är inte vettigt”, säger kommentarerna.
Under tiden hörs även röster från branschorganisationen KNV mot kommunerna. I en brådskande vädjan till alla holländska råd av borgmästare och rådmän, tillkännager Royal Dutch Transport (KNV) nödklocka om den ohållbara situationen inom elevtrafiken. Ordförande Bertho Eckhardt betonar det oacceptabla tryck som transportörerna och deras personal för närvarande verkar under.
Trenden mot att använda coacher avslöjar djupa problem i upphandling, personalpolitik och politisk vilja.
Kommuner måste själva söka lösningar för att undvika politiska spel. Att höja milersättningen för att ”ordna egen transport” verkar bara vara ett plåster på såret. Kommuner verkar mer angelägna om att hitta en snabb lösning än att ta itu med de bakomliggande orsakerna, som orsaken till personalbrist och ineffektiva anbud och förfaranden.
möjligheter
Tidigare i år undersökte Utrechts kommun olika alternativ som flexibla skoltider och utbildning av personer över 65 år och nyanlända för att lösa bristen på chaufförer inom elevskjuts. Rotterdam följer i dess fotspår genom att också transportera fler studenter med buss, med fasta rutter där eleverna kan gå ombord på förutbestämda hållplatser. Kommunen Beesel hade till en början planen att få tillbaka kostnaderna från transportföretaget.
Kommunen hävdar rätt eller orätt att hon var överväldigad av problem i ockupationen trots preliminära diskussioner. Under tiden står taxisektorn, som traditionellt sett tillhandahållit studenttransporter, med ett eventuellt permanent förlust av kontrakt och ännu mer vikande sysselsättning. Ingen verkar villig att ta ansvar för situationen.
Sammanfattningsvis är användandet av tränare en symtomatisk lösning på ett mycket större, mer komplext problem. Även om det kan ge lättnad på kort sikt, gör det ingenting för att ta itu med de strukturella problemen i upphandlingsförfaranden, taxisektorn och offentlig förvaltning. Det är dags för alla inblandade parter, från kommuner till transportörer, att på allvar fundera på mer hållbara och etiska lösningar för de barnen.
