För att utsläppsfria vägtransporter ska kunna köras så mycket som möjligt i framtiden måste avgörande förutsättningar finnas.
För att Europa ska bli nollutsläpp år 2050 har lastbilstillverkarna indikerat att all nyförsäljning kommer att vara nollutsläpp år 2040. RAI Association håller därför med om statssekreteraren Vivianne Heijnens (ministeriet för infrastruktur och vattenförvaltning) som nyligen informerade EU-kommissionen på uppdrag av Nederländerna att endast nya utsläppsfria lastbilar får säljas. Tiden som passar detta är enligt sektorn 2040, i linje med tidigare klimatavtal. I praktiken är detta bara genomförbart om också avgörande förutsättningar är i ordning, såsom tillräcklig kapacitet på energinätet och adekvat laddnings- och tankningsinfrastruktur.
”Kom överens om en standard för antalet snabbladdningsstationer som krävs och för den kapacitet som energiansvariga måste frigöra. Endast på detta sätt kan dessa nollutsläppslastbilar faktiskt köra och är de faktiskt köpta.”
Lastbilsindustrin är redo
Branschen är redo. Lastbilstillverkare kan leverera batterielektriska och (plug-in) hybridtruckar. Även om det nu bara finns cirka 340 nollutsläppslastbilar (ZE) på vägen, introduceras fler och fler märken och modeller eller befinner sig i en avancerad utvecklingsfas. Även om den fortfarande är 3 till 5 gånger dyrare än den nuvarande diesellastbilen (Euro VI) kan industrin leverera ZE-lastbilarna, det finns inga missförstånd om det. Men en transportör är ännu inte på väg.
Avgörande förutsättningar är ännu inte i ordning
För att utsläppsfria vägtransporter ska kunna köras så mycket som möjligt i framtiden måste avgörande förutsättningar finnas. Förutom att tillhandahålla tillräckligt med batteri-, (plug-in) hybrid- och vätgaslastbilar, måste infrastrukturen för laddning och tankning vara i sin ordning, tillräckligt med (grön) el och vätgas måste finnas tillgänglig och det måste finnas en lämplig statlig politik, där inköpssubventioner och statlig investeringar i till exempel att stärka energinätet och infrastruktur för laddning och tankning är oumbärliga. Alla dessa fyra aspekter är avgörande.
En lastbil måste kunna lasta
Det finns dock ingen bindande lagstiftning för förutsättningarna. Detta gäller för industrin. Det finns normer och böter. Om lastbilar släpper ut för mycket får tillverkarna böter. Europeisk lagstiftning för laddnings- och bränslepåfyllningsinfrastruktur (AFIR) är å andra sidan helt icke-bindande för medlemsländerna. Det är två olika lagstiftningar med olika målgrupp samtidigt som de är oupplösligt sammanlänkade. Det är omöjligt. Om en transportör inte kan ladda eller tanka tillräckligt, får ett avslag från sin nätoperatör för nätförstärkning för privata laddplatser och den nuvarande trängseln på nätet består eller förvärras i flera år framöver, då kommer den helt enkelt inte att köpa ZE-lastbilar. Då tappar inte tillverkarna sina lastbilar på gatstenarna. Som ett resultat av detta följer tillverkarna inte de nuvarande utsläppstaken och åläggs enorma böter.
Sätt därför standarder för exempelvis laddning och infrastruktur
Om Nederländerna vill förverkliga sina ambitioner måste man jobba lika hårt på alla fyra länkarna. Det råder trots allt redan nätstockningar, det finns redan inte mer plats på energinätet på flera ställen och regeringen släpar efter med att få ordning på ladd- och tankningsinfrastrukturen för lastbilar. RAI Association har därför nyligen argumenterat för bland annat en snabbare, smartare och tyngre utformning av energinätet för bland annat lastbilar.
”Det är bra att statssekreteraren uppmärksammar de utmaningar som fortfarande finns för att nå nollutsläppstransporter. Men det krävs en starkare satsning för att få ordning på förutsättningarna. Att komma överens om en standard och straffklausul för till exempel tillräckligt utbud av snabbladdningsstationer och tillräcklig nätkapacitet säkerställer rätt acceleration i det området.”
