Gräshanteringsprogrammet har oavsiktligt lett till ännu ett problem.
Det kan tyckas förvånande, men en kommuns slåtterpolitik kan verkligen påverka invånarnas rörlighet. Kryphål i bostadsområden fyller ett viktigt syfte när det gäller invånarnas rörlighet. De är ofta den mest direkta vägen till allmän väg med cykel eller barnvagn. Detta är inte bara bekvämt, utan främjar också användningen av mer hållbara transportmedel som cykling, vilket är bra för både hälsa och miljö.
Dessutom erbjuder kryphål också en praktisk lösning för att ställa soptunnor utanför. Eftersom invånarna kan ta med sig dessa till gatan genom sin bakgård, behöver soporna inte stå permanent på framsidan av husen. Detta har en positiv inverkan på områdets allmänna estetik och renlighet. Slåtterpolicyn, som i vissa fall försvårar tillgången till dessa portar, berör alltså en viktig aspekt av de boendes vardag. Inte bara är deras rörlighet begränsad, utan det bidrar också till ett mindre städat utseende i grannskapet.
Eindhoven, särskilt Achtse Barrier-distriktet, går igenom ännu en tumultartad period när det kommer till gräsmattaskötsel. Efter decennier av att använda kryphål för att föra papperskorgar till gatan, tvingas invånarna nu att ta en omväg genom sina vardagsrum. En situation som återigen väcker frågor om balansen mellan miljövård och invånarnas vardag.
områdeschef
Leontien van Agt, Stratum Area Manager vid Eindhovens kommun, som inte ville svara på direkta frågor från våra redaktioner utan hänvisade till kommunens presstjänst, ser det annorlunda. Av hennes svar till de boende på olika meddelanden som också nått oss menar hon att det inte finns någon vägrätt på den kommunala marken bakom husen. För henne är det inte heller "en lekgräsmatta" och det finns "många platser där barn kan leka på den kortare klippta gräsmattan."
Ett anmärkningsvärt uttalande, med tanke på att Van Agt plötsligt ignorerar det faktum att invånarna har fört sina soptunnor, cyklar och barnvagnar till gatan via denna väg i över 30 år. Om det har byggts stigar av kommunen som leder till baksidan av husen, vore det vettigt att de förblir tillgängliga. Detta kan enkelt göras med en slåtterremsa längs husen utan att den biologiska mångfalden skadas ytterligare. Detta faller under förvaltnings- och underhållsansvaret och inte under områdeschefens lagtolkningar av ledningsrätten.
Fokus ligger på praktisk skötsel och underhåll för att säkerställa livskvalitet och tillgänglighet i det offentliga rummet.
Områdeschefen har en central roll i att hantera anmälningar och klagomål som rör det offentliga rummet. Detta kan variera från lösa trottoarplattor och trasiga trafikskyltar till skräp och ogräs. Det är ett omfattande uppdrag som kräver lokal kompetens och syftar till att hålla det offentliga rummet tryggt och användbart för alla invånare.
Efter att ha inkommit med klagomål eller anmälan är det vanligt att områdeschefen ger order till olika entreprenörer att ta itu med frågan. Handledning av kvaliteten och genomförandet av detta arbete ingår också i arbetsbeskrivningen. Områdeschefen fungerar som en länk mellan invånarna och andra avdelningar i kommunen, såsom projektgenomförande och tillstånd. Rapporter som har bredare räckvidd vidarebefordras därför internt till rätt avdelning.
Områdeschefen spelar ingen roll i att göra juridiska uttalanden, till exempel om ledningsrätten. Dessa typer av frågor ligger utanför jurisdiktionen och kräver specialisträttslig behandling. Områdeschefen bör avstå från att spela en "rörlig domare" i sådana situationer.
De boende känner sig inte hörda och saknar en viss grad av transparens i beslutsfattandet. Nu är klagomålen avgjorda utan någon utredning av situationen på plats. Företrädare Bas av Louvain tidigare betonat att insyn och engagemang från invånarna är kärnvärden i skötseln av offentliga grönområden. Det skulle vara kommunens ära om den tillämpade dessa värderingar konsekvent, särskilt i tider av förändringar som har en direkt inverkan på invånarnas vardag.
En slåtterremsa bakom husen är svår, men längs vattnet verkar det inte vara något problem i Eindhoven.
Leontien van Agt står i centrum för den aktuella debatten om slåtterpolitiken i Achtse Barrier-distriktet. Hennes ställningstaganden och uttalanden utgör ryggraden i kommunalpolitiken, men väcker också frågor bland invånarna. En av de mest anmärkningsvärda aspekterna av Van Agts politik är inkonsekvensen i hennes uttalanden. Dels pekar hon på att ytorna bakom husen inte är tänkta som lekgräsmattor och att det inte finns någon ledningsrätt på den kommunala marken. Däremot pekar hon på ekologiska skäl för att byta gräsmatta till örtrikt gräs.
argument
Dessa motstridiga argument skapar förvirring bland invånarna. Det väcker frågan om exakt vad som är drivkraften bakom de senaste politiska förändringarna: Är det strävan efter mer biologisk mångfald, eller handlar det om att skära av traditionella stigar som invånarna har använt i flera år? För att bryta detta dödläge måste kommunen hitta en medelväg. En möjlig lösning kan vara att klippa en tydlig stig från bakgårdarna till gatan, samtidigt som det mesta av gräset bevaras för biologisk mångfald.
Rent konkret är det en smal slåtterremsa att ta med sig soptunnor, cyklar och barnvagnar till gatan och inget annat. Denna brist på direkt dialog har lett till en ansamling av frågor bland invånarna. Transparens och öppenhet är av stor vikt i en fråga som påverkar både livskvalitet och rörlighet i ett kvarter. Det är också intressant att jämföra van Agts politik med hennes föregångare Bas van Leuvens. Där Van Leuven betonade invånarnas engagemang och sökandet efter kompromisser, verkar Van Agt segla en mer autonom kurs. Det väcker frågor om politikens framtid och hur kommunen avser att bemöta sina invånare.
Har du också ett klagomål på det offentliga rummet i Eindhoven? - Klick Här
