Endast 16 % av arbetsgivarna har kollektivavtal om hållbar rörlighet.
Den nyligen publicerade studien av Generaldirektoratet för Mobilitet (DGMo) ger en nyanserad bild av hur nederländska arbetsgivare med fler än 100 anställda främjar hållbart resebeteende bland sina anställda. Denna fördjupning pågick från maj till juni och kontaktade företag genom både skriftliga inbjudningar och telefonkontakt. Med 1.016 XNUMX fullständigt ifyllda frågeformulär erbjuder den en mängd information.
Även om 60 % av de anställda fortfarande reser till jobbet med bil märks en positiv förändring. Till exempel har antalet laddplatser för elbilar ökat från i snitt sex till tio per verksamhetsort. Dessa framsteg varierar dock beroende på företagets storlek. För arbetsgivare med fler än 500 anställda är ökningen av laddpunkter större än för mindre arbetsgivare. Detta tyder på ett gap mellan stora och små organisationers kapacitet att genomföra hållbara åtgärder.
Cykeln vinner stadigt mark i det holländska näringslivet, stimulerad av omfattande och förbättrade faciliteter
Även om trenderna är uppmuntrande kvarstår utmaningar. Antalet cykelskjul och laddplatser måste till exempel stå i proportion till efterfrågan och varje arbetsplats är inte lättillgänglig med cykel. Det är också tveksamt om de utökade faciliteterna verkligen uppmuntrar anställda att cykla, eller om de bara stärker den befintliga cykelkulturen.
Cykelparkeringar är nästan universella bland nederländska arbetsgivare, en indikation på att cykling är erkänt som ett viktigt transportmedel. Men det som är särskilt slående är uppkomsten av ytterligare faciliteter som omklädningsrum, duschar, skåp och laddplatser för elcyklar. Cykelskjulet är därför inte längre en eftertanke; det blir en central del i ett företags bredare hållbarhetspolicy.
De flesta arbetsgivare har idag cykelförråd och många erbjuder nu även tilläggstjänster som omklädningsrum, duschar och även laddplatser för elcyklar, som har ökat från i genomsnitt sju till elva per ort. Detta visar att cykling är mer än en sidofråga; det tas på allvar som ett hållbart alternativ till resor.
Den forskning pekar också på stabiliteten i att arbeta hemifrån som ett fenomen. Trots den pandemiska påverkan är andelen anställda som regelbundet arbetar hemifrån oförändrad på 33 %. Detta innebär dock också att andelen arbetsgivare utan aktiv policy för spridning av kontorsbeläggning ökar från 25 % till 33 %. Samtidigt som att arbeta hemifrån erbjuder fördelar, medför det också nya utmaningar, som att hitta en balans mellan flexibilitet och produktivitet.
Endast 16 % av arbetsgivarna har kollektivavtal om hållbar rörlighet. Denna andel går dock inte att bortse ifrån, särskilt när vi betänker att 79 % av de anställda omfattas av ett kollektivavtal. Att 30 % av arbetsgivarna nu har en certifiering eller kvalitetsmärkning inom hållbarhetsområdet, jämfört med 20 % förra året, är en annan positiv signal.
Även om mindre investeringar förväntas i hemarbetsanläggningar, finns det en generell förväntning om tillväxt i antalet elbilar och laddstationer. Denna trend är dock mindre uttalad inom den offentliga sektorn, vilket möjligen återspeglar budgetmässiga eller byråkratiska hinder.
Utmaningen ligger inte bara i att byta till mer hållbara transportsätt, utan också i att ta itu med bredare beteende- och policyfrågor. DGMo-studien belyser behovet av ett helhetsgrepp. Åtgärder har vidtagits, men det kommer att krävas en fokuserad insats från både den privata och offentliga sektorn för att åstadkomma en väsentlig förändring.
