Vid en tidpunkt då många städer kämpade med frågan om graffiti, valde Gent inkludering och erkännande.
Gent, en bastion för kultur och inkludering, har varit ett exempel för många städer med sin innovativa inställning till graffiti. Där graffiti ofta ses som ett tecken på förfall och oönskad vandalism, har Gent hittat ett unikt sätt att omfamna, reglera och fira det som en legitim konstform.
I hjärtat av Gent ligger Werregarenstraat, mer känd som "Graffitistraatje". Denna bilfria gata har fått den unika statusen som en toleranszon för gatukonstnärer. Det som började 1995 som ett blygsamt graffitiprojekt under festligheterna i Gent har nu förvandlats till en ständigt föränderlig duk som erbjuder ett kalejdoskop av färger. Varje vägg berättar en annan historia, varje tagg har sin egen röst.
Det anmärkningsvärda med denna toleranszon är att även om det officiellt inte är tillåtet att placera permanenta pjäser och etiketter, kommer artister inte att arresteras för sina aktiviteter i gränden. Men med frihet kommer ansvar. Här gäller de oskrivna respektreglerna: beundra och bevara konstverk som är konstnärligt överlägsna och se till att lokalbefolkningen kan leva i fred.
Tyvärr, inte tyvärr Street Art-karta Gent
Gent har satt sig på kartan som en graffitivänlig stad, där framstående konstnärer som Roa och Bué the Warrior har satt sina spår. För den som vill uppleva staden ur ett unikt perspektiv erbjuder det 'Förlåt, inte ledsen gatukonst' planera en organiserad cykel- eller promenadväg längs Gents mest imponerande gatukonst.
Gatukonstfanatiker är på rätt ställe med denna karta där all slags utomhuskonst anges. Promenaden förbi gatukonst i stadskärnan är dubbelt intressant, för förutom en introduktion till Gents gatukonst är detta också en rundtur längs en rad turisthöjdpunkter. Gatukonstscenen i Gent är levande och passar fantastiskt bra med den historiska staden.
genomtänkt tillvägagångssätt
Detta progressiva synsätt har inte bara gett många fasader en levande makeover, utan också skapat en positiv ram för gatukonstnärer. Tack vare Gents stadsfullmäktiges policy, och i synnerhet rådmannen Rudy Van Quaquebeke 1996, finns det nu flera toleranszoner för graffiti som ger konstnärer en säker och respekterad plats att visa sina talanger.
Graffitins historia är lika komplex som själva konsten. Graffiti, som ofta ses som de förtrycktes röst eller helt enkelt ett uppror mot etablissemanget, har alltid haft en plats i stadskulturernas historia. Rötterna till graffiti går längre tillbaka än vad många inser, med exempel på tidiga "taggar" som lämnades efter av antika civilisationer för tusentals år sedan. Men det är under andra hälften av 20-talet som graffitin tog fart, särskilt i städer som New York och Philadelphia.
Gent, med sin rika historia och dynamiska stadskultur, var inte oberörd av denna rörelse. Under 80- och 90-talen såg staden en ökning av graffiti, vilket ofta sågs som ett tecken på nedgång och uppror. Många av dessa tidiga verk präglades av politiska budskap, en uppmaning till social rättvisa eller helt enkelt ett sätt för unga människor att sätta sin prägel på staden.
Turister dras till de livliga gatorna beväpnade med kameror för att fånga varje unikt konstverk.
Men istället för att bara undertrycka detta uttryck, valde Gent en annan väg. För att bevara sina historiska byggnader och samtidigt ge plats åt denna nya form av konstnärliga uttryck införde kommunfullmäktige toleranszoner för graffiti. Detta var ett banbrytande beslut som gav gatukonstnärer friheten att skapa utan rädsla för återverkningar, samtidigt som resten av staden skyddas från oönskade "taggar".
Resultatet? En blomstrande gemenskap av gatukonstnärer som berikar staden med sina verk. Det som började som enkla taggar utvecklades till komplexa väggmålningar och imponerande verk som tog upp sociala, politiska och kulturella frågor. Konstnärer som Roa, känd för sina storskaliga skildringar av djur, och Bué the Warrior, vars lekfulla och färgstarka stil förgyller staden, har förvandlat Gent till ett friluftsmuseum för gatukonst.
