Wmo omfattar olika anläggningar, inklusive tillhandahållande av hjälpmedel som skotrar, men också stöd med transport.
Vlissingen, en stad som har varit under ökad finansiell tillsyn av regeringen i nio år, har kraftigt skurit ned budgetarna för lagen om socialt stöd (Wmo). Detta får direkta konsekvenser för utsatta invånare, som är beroende av ekonomiskt stöd och omsorg. Dessa faciliteter är väsentliga för att garantera rörlighet och självförsörjning för personer med fysiska funktionshinder eller andra hälsoproblem.
Central Planning Bureau (CPB) rapporterar att i Vlissingen är andelen personer med låg inkomst 5,7 %, den högsta i hela Zeeland. Wmo-medlen, avsedda för hjälpmedel som skotrar och transportstöd, är begränsade i Vlissingen så pass att invånarna släpar efter märkbart jämfört med kringliggande kommuner.
Skillnaderna i den vård och det stöd som holländska kommuner erbjuder sina invånare är betydande, där Vlissingen sticker ut på grund av omfattningen av nedskärningar i väsentliga tjänster. Detta uppmärksammades nyligen under en uitzending av konsumentprogrammet Kassa och ett efterföljande möte organiserat av fackförbundet FNV.
nödklocka
Under ett känsloladdat möte med FNV i Vlissingen slogs larm om denna situation. Maureen van der Pligt, direktör för FNV Benefit Recipients, riktade skarp kritik mot den lokala regeringen: "En incident är otur. Men så många incidenter tillsammans bildar verkligen ett mönster. Det är bara riktigt fel här i Vlissingen. Som minimilön har man det helt enkelt sämre här än i grannkommunerna, vilket är obegripligt för människor som redan är i en utsatt situation.”
De frågor som nämnts, bland annat att inte svara på mejl, att förlora filer, ofta byten av handläggare på grund av sjukdom och bristande (skräddarsydd) vård, pekar på strukturella problem som påverkar tillgängligheten och effektiviteten i kommunala tjänster .
Foto: Vlissingen kommun - Herr ARB (Bas) van den Tillaar har varit borgmästare i Vlissingen kommun sedan den 22 april 2016. Borgmästaren är ordförande i kommunfullmäktige och även ordförande i borgmästare och rådmän.
Diskussionen kring fördelningen av kommunala medel väcktes ytterligare av historien om Jennifer, en invånare i Vlissingen som kom till Kassas kännedom. Jennifer sökte stöd från kommunen i hemmet, men erbjöds istället att placera ut sitt barn från sitt hem. Ett exempel som enligt många illustrerar hur nedskärningarna driver människor i utsatta situationer längre in i ett hörn.
Van der Pligt framhåller att Vlissingens kommun har en omsorgsplikt och att ekonomiska resurser, som till exempel för renoveringar av en fullmäktigesal, skulle kunna användas bättre för att stödja utsatta invånare. Budskapet är tydligt: en omfördelning av resurserna måste ske för att förhindra att klyftan mellan Vlissingen och dess grannkommuner växer ytterligare.
vlissingen
Alla verkar peka på varandra. De Föreningen av holländska kommuner (VNG) förklarar för Kassa-programmet: ”Som VNG kan vi inte kopplas till de ekonomiska problemen i Vlissingen. Vi har ingen åsikt om det heller.”
Vlissingens kommuns finanspolitik har rönt stor uppmärksamhet de senaste åren, inte bara på lokal nivå utan även från provinsregeringen och ministeriet för inrikes- och kungarikesrelationer (BZK). Kommunen, som har varit under finansiell tillsyn en tid, har ställts inför utmaningen att balansera sin budget mitt i ett behov av nedskärningar.
Vissa kommuner tar bättre hand om sina invånare än andra. Vlissingen är ett lysande exempel på detta, visade Kassa nyligen.
Under perioden 2015 till 2018 har Vlissingen redan genomfört drastiska nedskärningar inom olika områden utanför det sociala området och har även höjt Fastighetsskatten (OZB) avsevärt. Dessa åtgärder speglar allvaret i den ekonomiska situation som kommunen befann sig i. Som svar på en begäran från Vlissingen beslutades i ömsesidigt samråd med fondförvaltarna att fokusera specifikt på den sociala domänen under den efterföljande perioden, 2019-2022. Detta beslut markerar en förändring i inställningen till finansiell omstrukturering, med ett erkännande av att tidigare nedskärningar och ökningar redan har haft en betydande inverkan på andra håll.
Inrikesdepartementet framhåller ändå att de slutgiltiga besluten om kommunbudgeten och nedskärningar, trots vägledning och samråd, ligger hos kommunen själv. Departementet uppger att inspektören trots rådgivande roll och möjlighet till dialog bara kan komma med förslag och tänka med kommunen. Detta tillvägagångssätt understryker kommunernas självständighet när det gäller att hantera sin ekonomi, men också komplexiteten och utmaningarna för att balansera budgeten, särskilt inom det sociala området.
