Du har säkert sett dem i luftledningarna ovanför järnvägen någonstans i Nederländerna, storkbon. Med våren runt hörnet kommer vi snart att få se detta igen på många ställen. Det är förstås underbart att se hur ett storkpar bildar familj i ett så stort runt bo på tågens luftledningar. Men är det här verkligen så vackert och roligt som vi tror? ProRail tycker helt klart annorlunda om detta, för det är inte utan fara och det finns alla möjliga risker med det. Ett så stort bo är till stor del gjort av grenar och väger lätt hundratals kilo.
Detta kan skapa säkerhetsrisker på och runt banan. Grenar kan falla från bon i lufttrådarna. De grenarna kan orsaka skador på luftledningar, dessa grenar kan även ramla in i spårväxlar eller falla på passerande tåg. Detta orsakar då fel på spetsarna och om det blir skador på luftledningarna måste det repareras igen. För att inte tala om vilken typ av skada som orsakas tågen om grenar från boet hamnar på tåget.
Allt detta medför extra arbete för ProRail. Storkarna själva är också i riskzonen, det är många fler kollisioner med storkar i närheten där det finns bon. Storkarna kan också lätt få elektricitet eftersom det är 1500 volt på luftledningarna. Och med 1500 volt på luftledningarna kan bon lätt fatta eld och orsaka avsevärd skada på luftledningarna. I slutändan orsakar dessa reparationer eller felfunktioner förseningar på banan.
Eftersom storkar är en fridlyst art så får inte ProRail ta bort holken bara så, de behöver dispens för detta och holken får tas bort först när de är helt tomma. Måste också ProRail tillhandahålla ersättningsbon åt storkarna. Storkar lockas till andra platser med tillräckligt avstånd från banan genom att placera häckstolpar och toppträd runt banan. Att locka storkar till en annan plats är en tråkig process eftersom de är ganska hemtrevliga.
Bild ovan och nedan: Ronald Wilfred Jansen / Shutterstock.com
