Rumänien och Bulgarien ansluter sig till Schengenområdet den 31 mars.
Upphävandet av de inre gränskontrollerna vid luft- och sjögränserna mot Bulgarien och Rumänien från den 31 mars 2024 är en viktig milstolpe i utbyggnaden av Schengenområdet, en grundläggande pelare i begreppet fri rörlighet inom Europeiska unionen. Denna utveckling, som gör det möjligt för EU:s flyg- och sjöresenärer att ta sig in i Rumänien och Bulgarien utan gränskontroller, och vice versa, utan behov av passkontroller, symboliserar ett betydande steg mot ett mer integrerat och enat Europa.
Denna förlängning av Schengenområdet hölls länge tillbaka av invändningar från vissa medlemsstater, som tvivlade på Bulgariens och Rumäniens beredskap att adekvat bevaka Schengenområdets yttre gränser, särskilt gränsen mellan Bulgarien och Turkiet. Oron för säkerheten vid denna yttre gräns återspeglar EU:s bredare utmaningar när det gäller att hantera migration och upprätthålla inre säkerhet. Ändå satte Nederländerna, som länge var skeptiska, en positiv snurr på frågan i slutet av förra året, vilket banade väg för expansionen.
I och med Rumäniens och Bulgariens anslutning omfattar Schengenområdet nu 29 stater, inklusive 25 av EU:s 27 medlemsstater, exklusive Cypern och Irland, samt Schweiz, Liechtenstein, Norge och Island. Detta utvidgade Schengenområde stärker EU-medborgarnas grundläggande rätt att resa, arbeta och leva fritt inom medlemsstaterna, en princip i hjärtat av den europeiska integrationen.
Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen betonade den historiska betydelsen av denna utvidgning genom att lyfta fram dess roll för att bygga ett starkare och mer enat Europa. Denna känsla speglar Europeiska unionens allmänna vision, som ser utvidgningen av Schengenområdet inte bara som en administrativ anpassning, utan som ett steg framåt för att förverkliga den europeiska drömmen om frihet och integration.
Men den partiella integrationen av Bulgarien och Rumänien, med det fortsatta behovet av passkontroller vid nationella gränser på grund av pågående oro från vissa länder som Österrike, belyser också komplexiteten i sådana utvidgningar. Detta steg visar att medan EU strävar efter enhet, finns det fortfarande utmaningar och problem som måste övervinnas för att uppnå en helt integrerad och säker union.
