Men det finns också kritik mot Erdogans inställning till infrastrukturutveckling.
Rörlighet och infrastruktur är två avgörande aspekter för den ekonomiska och sociala utvecklingen i vilket land som helst, och Turkiet är inget undantag. Sedan Recep Tayyip Erdogan (69) kom till makten 2003 har hans regering gjort betydande investeringar i infrastruktur för att förbättra rörligheten inom landet. Dessa ansträngningar har haft en betydande inverkan på både Turkiets ekonomiska tillväxt och medborgarnas dagliga liv.
En av de anmärkningsvärda aspekterna av Erdogans infrastrukturpolitik är uppmärksamheten på att förbättra kollektivtrafiken. Till exempel har nya tunnelbanelinjer byggts i städer som Istanbul och Ankara, och landet har utökat antalet höghastighetståg, vilket gör intercity-resorna snabbare och effektivare. Dessutom har flera broar och tunnlar byggts, såsom Yavuz Sultan Selim-bron och Eurasia-tunneln, som båda har minskat trafikstockningarna i Istanbul och förbättrat transportförbindelserna mellan olika delar av staden.
Men det har också framförts kritik mot Erdogans inställning till infrastrukturutveckling. Vissa kritiker hävdar att det är för mycket betoning på storskaliga prestigeprojekt på bekostnad av mer vardagliga infrastrukturbehov.
Erdogans regering är nu inställd på ytterligare fem år och har även investerat avsevärda resurser i flygsektorn i den tidigare lagstiftaren. Öppnandet av den nya Istanbuls flygplats 2018, som är en av de största i världen, illustrerar detta fokus. Flygplatsen har kapacitet att stärka Turkiets roll som en viktig knutpunkt för internationella flygningar, med potential att betjäna mer än 200 miljoner passagerare årligen.
Erdogan, Turkiets starke man i tjugo år, är särskilt populär bland konservativa turkar. Erdogan avslutade ett kontroversiellt förbud mot att bära huvuddukar på universitet och kontor. När det gäller rörlighet har hans regering försökt göra landsbygden mer tillgänglig genom att investera i motorvägar och lokala vägar. Dessa ansträngningar har hjälpt till att integrera avlägsna områden i den bredare ekonomin och skapat nya möjligheter för handel och turism.
Dolmus skåpbilar
Skåpbilarna är en viktig del av kollektivtrafikens infrastruktur i Turkiet, särskilt i storstäder som Istanbul, Izmir och Ankara. Dessa skåpbilar är både ett färgstarkt och praktiskt transportsätt, djupt rotade i det turkiska folkets dagliga liv. Ordet "dolmuş" betyder ordagrant "fylld" på turkiska, vilket syftar på det faktum att dessa fordon inte lämnar förrän de är fulla med passagerare. De följer fasta rutter men har inga fasta hållplatser. Istället kan passagerare gå på och av nästan var som helst genom att tala om för föraren vart de vill åka.
Under de senaste åren har det funnits en trend i vissa turkiska städer att modernisera dolmuş skåpbilar och integrera dem i det bredare kollektivtrafiksystemet.
Dolmuş erbjuder många fördelar. För det första är de ofta snabbare än konventionella bussar eftersom de stannar mer sällan. De fungerar också utanför normala tidtabeller, vilket innebär att de är ett pålitligt transportalternativ under rusningstid och sena timmar. Dessutom erbjuder de flexibiliteten för taxibilar, men till en mycket lägre kostnad, vilket gör dem till ett populärt val för både lokalbefolkningen och turister.
Ändå har även dolmuş-bilarna sina utmaningar. De är ofta överfulla och inte alltid bekväma, särskilt under rusningstid. Dessutom kan de vara svåra för turister eller förstagångsbesökare att navigera på grund av deras ad hoc-karaktär. Jämfört med modernare kollektivtrafik saknar de dessutom ofta tillgänglighetsfunktioner för äldre eller personer med nedsatt rörlighet.
Under de senaste åren har det funnits en trend i vissa turkiska städer att modernisera dolmuş skåpbilar och integrera dem i det bredare kollektivtrafiksystemet. Detta har resulterat i bättre reglering, mer enhetlighet i priser och rutter samt förbättrade komfort- och säkerhetsstandarder.
kritik
Men det har också framförts kritik mot Erdogans inställning till infrastrukturutveckling. Vissa kritiker hävdar att det är för mycket betoning på storskaliga prestigeprojekt på bekostnad av mer vardagliga infrastrukturbehov. Det finns också oro för miljöpåverkan från vissa av dessa projekt och bristen på transparens och ansvarsskyldighet i hur de genomförs.
Det går inte att förneka att Erdogans engagemang för utveckling av infrastruktur har spelat en viktig roll i att forma det moderna turkiska samhället och ekonomin.
Det har bidragit till den snabba ekonomiska tillväxten i landet och har skapat nya möjligheter för medborgarna när det gäller rörlighet och tillgänglighet. Men det har också väckt frågor om hållbarhet, ansvarsfull styrning och balansen mellan storskaliga projekt och människors dagliga behov. Det ska bli intressant att se hur denna dynamik utvecklas i framtiden. Erdogans främsta utmaning är att ta itu med det bedrövliga läget i ekonomin, eftersom Turkiet har upplevt skyhög inflation sedan en tid tillbaka.
